För den som inte upplevde hysterin kring Beatles, för den som inte gillar musiken, för den som inte kan greppa deras betydelse för modern musikhistoria, för den som aldrig gillade John Lennons egen musik, kan hans ännu varande storhet te sig obegriplig. Själv hann jag aldrig uppleva Beatles medan de ännu fanns som band, men älskade deras musik när jag upptäckte den. Upplevde också den nästan elektriska förväntan som föregick Lennons återkomst till musiken 1980. Upplevde också den i musikaliska och populärkulturella kretsar bottenlösa chock och sorg som hans död innebar.
Man ska inte göra vare sig Beatles eller Lennon större än vad de var (även om bara floran av samlade biografier om Lennon i sig själv nästan gör det). Men de har spelat en stor roll för både popmusiken och för många människor som sett, hört och upplevt dem. Minnen av John Lennon är en antologi, fylld av personliga minnen av andra stora och kända namn i samtiden. Iggy Pop, James Brown, Chuck Berry, Jello Biafra, Elton John, andra; både med musik som gemensam nämnare eller andra möten, andra kontakter, andra källor. Det är en stor liten bok, en kärleksförklaring, en fin läsning som får mig att återigen börja gå igenom skivorna med Beatles, med soloskivorna, med de samtida artisterna och banden. En historia att upptäcka igen och igen, god som någon. Minnen av John Lennon kom först ut 2005. Den återutgavs i höstas i pocketversion, lagom till trettioårsminnet av hans död. /Magnus
